Tänk dig att du är på jobbet, en helt vanlig dag. Kanske står du vid kaffemaskinen och trycker på dubbel styrka för tredje gången idag, håller just på att förhandla med en kund, eller så spikar du upp panel på ett hus. Och så, plötsligt börjar det pipa i din sökare och du får släppa allt. Inom Räddningstjänsten Fyrbodal har vi ynnesten att ha nära 300 anställda deltidsbrandmän, som alla har valt att fylla en otroligt viktig roll när larmet går. Idag vill vi hylla dem lite extra.
Första tisdagen i september varje år synliggörs landets räddningspersonal i beredskap (RiB) genom brandman på jobbet-dagen. En dag när de, om möjligt klär sig i räddningstjänstens kläder på sin huvudarbetsplats för att uppmärksamma arbetet som deltidsbrandman. Att vara RiB-anställd innebär att man förutom sin ordinarie sysselsättning också har beredskap att rycka ut vid larm under vissa schemalagda jourtider. Deras flexibilitet, engagemang och beredskap är avgörande för att räddningstjänsten ska fungera.
Vi vill denna dag passa på att uttrycka vårt djupa tack och uppskattning till er som är huvudarbetsgivare till Räddningstjänsten Fyrbodals RiB-anställda. Genom att ha en deltidsanställd brandman i er organisation bidrar ni till ett robustare samhälle med engagerade medarbetare som gör skillnad.
Likaså vill vi hylla alla människor som lever nära en RiB-anställd. Vi vet att ni får backa upp och rycka in för att livspusslet ska gå ihop även när larmet går. Att ha en brandman i familjen innebär ibland att sätta sina planer på paus, men vi hoppas att ni också känner stolthet i det ni bidrar med. Tack för er ovärderliga förståelse!
Och så ni, alla våra RiB-kollegor, tack för att ni ställer upp och rycker ut när det behövs som mest. Ni gör vårt samhälle tryggare och bidrar till en fantastisk gemenskap inom förbundet.
Vi kan inte intervjua er alla idag, men för att få en liten glimt av hur det är att vara RiB-anställd så har vi valt att intervjua några av er. Tack för att ni ställde upp, Mikael, Annika, Jimmy och Tobias!
Kran- och maskinförare Mikael Fivelsdal
Yrke: Kran- och maskinförare på Uddevalla Hamn Terminal AB
RiB-anställd: Uddevalla brandstation RiB, sedan ett par år
För Mikael Fivelsdal var det en kurs i heta arbeten som tände gnistan.
”Jan Olsson på förbundets Förebyggandeavdelning höll i kursen, och jag kände direkt: det här vill jag göra”, säger han med eftertryck. Det dröjde inte länge förrän han skickade in en spontanansökan till räddningstjänsten. Just då fanns inga platser lediga, men Mikael höll sig uppdaterad på vår hemsida. När det sedan dök upp en annons så gick det snabbt – han sökte, blev kallad till intervju och snart var han i gång som RiB-anställd i Uddevalla. ”Och jag har inte ångrat en enda sekund.”
Till vardags arbetar Mikael som kran- och maskinförare på Uddevalla Hamnterminal AB. Att kombinera det med jourtjänst som brandman har fungerat över förväntan. ”Min arbetsgivare har varit otroligt förstående och positiv, särskilt när det gäller samhällsnära uppdrag som detta. Vi har en bra dialog, och det finns alltid en plan B på plats om jag skulle behöva sticka i väg på larm. Vill verkligen ge min arbetsgivare ett stort tack som möjliggör att jag också kan jobba som RiBare”
Faktum är att hela arbetsplatsen har tagit till sig Mikaels engagemang. En gång stängde hela hamnen ned för en dag – för att delta i en omfattande övning med brandsläckning, HLR, olycksscenarier och vattenlivräddning. ”Det var ett sätt för mig att visa vad jag gör som RiBare – och samtidigt ge kollegorna nyttig kunskap. Vi avslutade med grill och god stämning. Det var en riktigt fin dag.”
Mikael återkommer ofta till ordet ”laganda”. Det präglar både hans arbetsliv i hamnen och livet på brandstationen. Med en bakgrund inom lagidrott, främst hockey, är han van vid att tänka i termer av helhet – ingen blir starkare än den svagaste länken. ”På stationen hälsar alla på alla. Jag upplever ingen skillnad mellan deltid och heltid, det känns jämlikt och inkluderande. Jag kände mig som en i gänget från första dagen. Det var som att laget jag kom till var handplockat efter min personlighet.”
Att få ihop jobb, jour och familjeliv kräver planering – särskilt med tre barn, fru, handbollsaktiviteter, en hund och fem kaniner. ”Visst är det ett pussel. Men min familj har alltid varit helt med på detta. Hade det inte fungerat där hemma, så hade jag inte kunnat fortsätta. Men hittills har det gått bra, och jag tackar dem för det.”
Att vara RiBare har gjort Mikael ännu mer medveten och lugn i pressade situationer. ”Jag har blivit mer aktsam, särskilt i trafiken. Man tänker efter lite mer – man vet hur snabbt det kan gå.”
Han minns en händelse innan han blev brandman, då han var bland de första på plats vid en trafikolycka. En bil låg upp och ned. ”Jag gick in i situationen med ett lugn. Bad någon larma, kollade av situationen och tog det sedan steg för steg. Det där lugnet och det systematiska tänket – det har jag nog alltid haft i mig. Och jag har nog haft en dragning till den typen av yrke, i och med att många i min närhet också har/haft blåljus- eller samhällsviktiga yrken.”
Till den som går i tankar om att söka sig till räddningstjänsten har Mikael ett enkelt men tydligt råd: ”Tveka inte. Besök din lokala station, gå på öppet hus, testa och känn efter. Det är en fantastisk möjlighet att få hjälpa till – och att utvecklas själv.”
Undersköterska Annika Johansson
Yrke: Undersköterska inom psykiatrin på Högsäters rehabiliteringshem
RiB-anställd: Färgelanda brandstation, sedan ca 20 år
Annika skrattar när hon berättar om hur allt började. Det var en kompis som drog med henne – en kul grej, inget allvarligt. Hon var då 23 år när hon gick in på stationen för att göra testerna under den arrangerade prova-på-kvällen för tjejer, egentligen utan någon större plan. ”Men jag var den enda som klarade testerna, och jag fick ansöka. Här vill jag gärna nämna Bo Ljung som anordnade denna prova-på-kväll. Han var fantastik och trodde på mig.”
Det är 20 år sedan nu. Och även om mycket har förändrats i räddningstjänsten sedan dess – så har kärnan alltid varit densamma: ett starkt engagemang för att hjälpa andra. ”Det är inte så många kvinnor i räddningstjänsten, det var ännu färre då, jag blev andra kvinnan in i förbundet. Men jag har aldrig känt mig utanför, tvärtom. Jag trivs och har trivts väldigt bra. Vi är ett lag – där olika bakgrunder, åldrar och erfarenheter möts. Det finns ingen hierarki. Vi tar varandra för vilka vi är, och det bygger en gemenskap som är svår att beskriva.”
Yrkesvalet som RiB-brandman beskriver Annika som ett kall – en kombination av fascination, mod och ett litet soldathjärta, som hon uttrycker det. ”Vi vill ju in, trots att det brinner. Det är det finaste man kan göra – att gå in för att hjälpa någon annan, trots riskerna.”
Hon jobbar till vardags inom psykiatrin, på Högsäters rehabiliteringshem. Inte på orten där stationen ligger – men det har aldrig varit ett problem att få ihop livspusslet. Arbetsgivare, kollegor och människor runt omkring har alltid varit stöttande. ”Att vara RiB-anställd är en samhällsinsats, och det är många som gör det möjligt: arbetsgivaren, familjen, vännerna. Det blir en del av identiteten.”
Under sina år i tjänst har Annika lärt sig mycket – både om sig själv och om andra. ”Jag har fått lära känna manshjärtat, säger hon varmt. ”Alla fina män jag fått jobba med genom åren, som har trott på mig, sett mig som en jämlike. Det är en ära att få vara en del av det.”
Hon berättar hur arbetet har gett henne perspektiv på livet. Att det har stärkt hennes självinsikt, gjort henne lugnare, mer eftertänksam. Att samarbeta i pressade situationer har lärt henne hur viktigt det är att lyssna, respektera och lita på gruppen. ”Jag har alltid tävlat mot mig själv – inte mot någon annan. Det handlar inte om kön, det handlar om inställning. Går man in med respekt, ödmjukhet och viljan att lära – då kommer man långt.”
Annika har lång erfarenhet och många fler råd till den som funderar på att bli RiBare, men hon poängterar att det framför allt handlar om att våga. ”Besök din lokala station. Testa. Du har inget att förlora. Och glöm inte att du inte måste klara allt på en gång. Det är okej att be om hjälp. Visa att du vill, lyssna, lär och jämför dig bara med dig själv.”
Hon säger det kanske bäst själv: ”Det finaste sättet att dö… det är när man dör medan man försöker rädda någon annan. Det är inte alla som förstår det – men för oss som gör det, är det en självklarhet.”
Lärare Jimmy Danielsson
Yrke: Lärare för eleverna i årskurs 4-6 på Stångenässkolan i Brastad
RiB-anställning: Lysekils brandstation sedan ca. 4 år
För Jimmy Danielsson började det med ett tips i lärarrummet. En kollega, träslöjdsläraren på skolan, föreslog att han skulle fundera på att bli deltidsbrandman. ”Jag gick och tänkte på det ett tag”, berättar Jimmy. ”Men till slut kände jag bara: varför inte? Det verkade kul att testa något nytt, ett beslut jag absolut inte ångrat. Jag har fått ut mer av jobbet som RiB-anställd än vad jag först trodde att jag skulle få”, och menar att det gett honom en annan eller bättre förståelse för många saker, med nya perspektiv och lärdomar.”
Gemenskapen i skiftlaget kanske är den största vinsten, uttrycker han och framhåller dynamiken som skapas av att alla i laget kommer in med olika kompetens och kunskap från sina andra sysselsättningar och erfarenheter. ”Den egna utvecklingen blir väldigt positiv av all kunskap man får från andra.”
Jimmy tycker att det fungerar bra att kombinera lärarjobbet med RiB-tjänsten. ”Det har väl hänt att man får styra om sina planer ibland, men det är oftast inga problem. Man har ju ett schema och då anpassar jag mina planer efter beredskapen. Eller så byter vi pass mellan kollegorna på stationen, det brukar inte vara några konstigheter.”
Som lärare, berättar Jimmy, så har det varit givande med de lärdomar han får som deltidsbrandman. ”Erfarenheterna jag får som brandman tar jag med mig in i klassrummet. Det ger mig fler sätt att nå eleverna, att förklara och skapa förståelse. Jag tror det ger dem ett bredare perspektiv också.”
Och det kan nog sammanfatta mycket av det som Jimmy upprepar när vi pratar. RiB-anställningen ser han som ett kul och väldigt givande extrajobb. ”Det vidgar vyerna och ger mer lärdomar än vad man kan förvänta sig.”
Säljare Tobias Coster
Yrke: Säljare på Hellbergs Door Company AB
RiB-anställd: Melleruds brandstation sedan ca. 11 år
Sedan 2014 har Tobias Coster kombinerat sin huvudsysselsättning med en anställning som RiB-anställd vid stationen i Mellerud. Det har nu gått över tio år sedan han drog på sig larmstället för första gången, och han beskriver tiden som både utvecklande och meningsfull. ”Många frågar om det inte är jobbigt – både med jouren och med de situationer man möter. Men jag ser det som en förmån att få hjälpa andra människor i deras mest akuta stunder. Det känns stort att få vara en del av det”, berättar Tobias.
Tobias började sin yrkesbana som snickare, men efter en knäskada bytte han bana och blev säljare. Idag arbetar han med ståldörrar och arbetsgivaren har varit positiv till Tobias RiB-tjänst från början. ”Vi är till exempel delaktiga i säkerhetsarbetet på jobbet och får använda våra kunskaper från räddningstjänsten. Det är en kompetens som uppskattas.”
Den interna utbildningen inom räddningstjänsten är något Tobias lyfter som ett stort plus. HLR-kunskap, säkerhetstänk och förmågan att agera i akuta situationer är inte bara värdefullt i tjänsten – det är något han bär med sig i vardagen. ”Jag är också med i säkerhetsgruppen på jobbet och har kunnat hjälpa till när det hänt olyckor där. Man släpper liksom aldrig säkerhetstänket i någonting.”
Och just det där med att agera i krissituationer är något många undrar över. ”Det är normalt att känna sig osäker – man vet inte hur man kommer att reagera innan man varit där. Även efter många år känner man sig ibland som nybörjare, för varje larm är unikt. Det är en ständig utveckling. Och när man tar på sig larmstället, då kliver man in i rollen – det är som att kunskapen sitter i kläderna. Och skulle man inte veta exakt vad man ska göra så löser vi det tillsammans, som ett lag.”
Att kombinera vardagsliv, småbarn och jourtjänst är inte alltid enkelt. Tobias minns särskilt en period när han var ny som RiB-anställd – och nybliven pappa. ”Det blev ett pussel, såklart. Men jag har alltid känt att folk runt omkring har förståelse, både på jobbet och privat.”
Han berättar om ett tillfälle när han stod i kön på ICA och fick larm. ”Jag släppte korgen och sprang ut, och senare fick jag ett meddelande från en familjemedlem till en annan RiB-anställd: ”Vi såg att du fick larm, vi har tagit hand om din korg – den står här när du kommer tillbaka.” Det var fint och är ett bra exempel på hur stöttande och förstående folk är.”
Tobias lyfter även vikten av att han har en förstående och stöttande familj. Det har såklart varit utmaningar, särskilt när barnen var små. Då mor- och farföräldrar har fått rycka in och passa barnen eller när det varit beredskap under jul och andra högtider.
Att vara RiB-anställd har gett Tobias vänner för livet, ovärderlig kunskap och ett sammanhang han är stolt över. ” Det är ett otroligt härligt kamratskap som man bygger upp och får med i yrket som RIBare. Jag har världens bästa kollegor – både i räddningstjänsten och på jobbet. Det är aldrig några konstigheter om jag måste dra. De backar upp där det behövs. Dessutom så får man en väldigt bred intern utbildning inom räddningstjänsten – något som kan vara bra och till nytta även på semestern, med HLR-kunskapen m.m. Jag släpper ju aldrig det säkerhetstänket.”
Och framtiden? ”Jag kör gärna tio år till och ännu längre. Det här är något man växer med – både som brandman och som människa.”
